Todeloo mina skrivsugna vänner! För 10 (!) år sedan började jag jobba som copywriter PÅ RIKTIGT. Än idag lider jag av gravt imposter syndrome, men det hör till! Låt mig citera psykologen och professorn Adam Grant “Feeling uncertainty is a precursor to growth.” Precis så vill jag tro att det är.
Så, innan vi börjar så tycker jag vi sätter ribban jävligt lågt. Då blir det lättare att sätta igång, när varken press eller förväntningar på sig själv existerar. Tänk (som jag tidigare nämnt) att du är ett barn som bara leker! Okej, är vi redo? Nu kör vi!
Välj rätt soundtrack till din text. Bestäm först hur texten ska kännas och sätt på musik som matchar. Ska den vara pirrig? Melankolisk? Läskig? Kom in i känslan innan du försöker hitta orden.
Skriv som om du skvallrar för EN person. Föreställ dig kompisen du hade berättat historien bäst för över ett glas vin. Skriv exakt så. Det tar död på väldigt mycket "nu ska jag skriva fint"-språk, och det gör det levande och intressant!
Radera din första mening. Vi tar ofta sats innan vi kommer till det vi egentligen vill säga. Testa att stryka första meningen – ibland även första stycket. Plötsligt börjar texten mitt i det roliga.
Stjäl en främlings energi. Skriv texten som om du vore kvinnan framför dig på caféet. Eller surgubben på ICA. Hur skulle hon / han berätta historien? Ibland behöver man låna en personlighet för att hitta sin egen.
Förbjud ditt favoritord. Har du en tendens att skriva "mysigt", "härligt", "väldigt", "känns"? Jag har! Förbjud det i en hel text. Hjärnan tvingas hitta något mer specifikt och ofta mycket roligare.
Vi har tyvärr märkt att vår lilla Ted har lätt till abstinens, precis som diverse andra toddlers därute. När han var mini var det dags för avvänjning av bröstmjölk, och när han blev äldre och upptäckte livets alla andra dopaminhöjande kickar har vi provat att köra cold turkey men vet ni, det funkar inte heller. Eller jo, det funkar säkert - men vi tror inte riktigt på att FÖRBJUDA saker, för då blir det så himla mycket mer spännande.
Däremot har vi på senaste insett att Ted är väldigt glad i tv och barnprogram. Vem är inte det liksom? Att komma hem efter en dag på förskolan, trött och hungrig och få snacksa på något till en go serie. Det är ju precis vad en vill efter en lång dag på kontoret. MEN, nu har det gått för långt. Vi märker så tydligt att hans humör blir till det sämre, och hans tålamod existerar inte de stunder han tittat på (lite för mycket) tv. Och så fort vi säger nej så ser vi att han efter en stund går in på rummet och leker. Det gäller bara att orka ta striderna, och det GÖR MAN INTE VARJE DAG. Så det är okej! Vi försöker istället dra ner på det, istället för att totalt förbjuda. Hur gör ni? Vi gör så många fel som föräldrar varje dag, men vi gör vårt bästa (nästan) alltid.
Vi försöker istället VÄLJA vad han får se! Just nu är “TV:n trött och måste vila” så den orkar bara sätta på Alfons Åberg, Pippi Långstrump (de gamla såklart) och Emil i Lönneberga. Och wow vilken skillnad! Tycker dessutom att Emil är väldigt mysigt att titta på, så det kan vi liksom göra tillsammans. Är vi fler som kämpar med skärm därute? Hemma hos oss ser det ut som ett bombnedslag varje gång TV:n “inte funkar”. Men så är han ett barn och barn ska han få va!
Puss och kom gärna med tips på hur ni gör med era toddlers!
/Ebba
Fina skrivtips🥹❣️
Och jaaa! Kämpar med skärmen här hemma❤️🩹😅